Behandling vid muntorrhet
Muntorrhet – orsaker, egenvård och behandlingar
Pågående läkemedelsbehandling som ger muntorrhet bör omvärderas. Noggrann munhygien med fluortandkräm. Rehydrering. Undvik drycker sötade med socker. Rekommendera vanligt vatten eller kolsyrat vatten (kan innehålla en naturligt skyddande fluormängd). Fördjupning. Läkemedelsboken. Muntorrhet. Patientinformation. Docent, övertandläkare. Tillstånd där det finns otillräcklig produktion av saliv i munnen, vilket kan orsaka obehag och problem med tuggning och sväljning.
Utöver dessa finns också många små accessoriska spottkörtlar som producerar mukös saliv. All denna saliv blandas i munhålan till så kallad helsaliv. Både låg uppmätt salivsekretion och subjektiv upplevelse av muntorrhet är starkt relaterat till den allmänna hälsan och behandlingar vid olika sjukdomstillstånd, inte minst medicinering. Den första stora epidemiologiska studien av muntorrhet gjordes av ett svenskt team, Österberg et al, som undersökte åriga män och kvinnor i Göteborg.
Hos båda könen fanns ett starkt samband till antalet konsumerade läkemedel. Uttalad muntorrhet är svårt att bota då det är starkt kopplat till det allmänna hälsotillståndet och oftast har bakomliggande orsaker som är svåra att åtgärda, t ex nödvändig medicinering. Det är dock viktigt att försöka mildra symptomen som kan ha stor inverkan på livskvaliteten och att försöka hindra eller mildra skador på tänder och slemhinnor.
Då muntorrhet är speciellt uttalat och besvärligt hos sjuka, personer med funktionsvariationer och äldre, är det inte säkert att patienten själv kan påtala problemet. Det är viktigt att läkare och sjuksköterskor, logopeder m fl uppmärksammar och informerar om tillståndet, då de oftare träffar dessa patienter än vad tandvården gör. När en medicin med muntorrhet som förmodad biverkan sätts in, är det viktigt att påminna om extra uppmärksamhet på kost och munhygien och vikten av regelbundna tandvårdsbesök.
Muntorrhet – Orsaker och behandlingsmetoder
Ibland är det indicerat med en remiss till tandvården, speciellt om patienten inte har någon aktiv tandvårdskontakt eller visar tecken på dålig munhälsa. Muntorrhet ger inte bara besvär i munnen. Det blir svårare att äta, vilket kan leda till undernäring förutom att själva måltidssituationen inte längre blir något att se fram emot. För patienter med dysfagi kan både den försämrade munhygienen och de tilltagande sväljningsproblemen öka risken för aspirationspneumoni som är ett allvarligt tillstånd hos en skör individ.
Saliven har många viktiga funktioner. Den smörjer, skyddar, försvarar, spolar rent, underlättar matsmältningen, bidrar till smakupplevelsen, buffrar och lagrar mineral. Därför påverkar muntorrhet mer än livskvaliteten - det har en direkt inverkan på både den allmänna och orala hälsan. I nedanstående tabell anges gränsvärden för låg salivsekretion för både barn och vuxna. Låg uppmätt salivsekretion benämns hyposalivation medan låg upplevd salivsekretion brukar kallas xerostomi.
Ålder - generellt sett avtar salivsekretionen med stigande ålder och. Detta kan delvis orsakas av ökande medicinering med stigande ålder. Flera systemiska sjukdomar, typiskt autoimmuna t ex Sjögren syndrom och endokrina t ex diabetes. Orsaken är troligen att så länge den mukösa sekretionen fungerar någorlunda tillfredsställande, upprätthålls salivens smörjande egenskap utan att individen producerar några större volymer saliv.
Karies Låg salivsekretion ökar den orala plackbelastningen och förlänger den tid det tar att efter ett kolhydrathaltigt intag av föda eller dryck, återfå ett normalt pH-värde, så kallad oral clearance. Det är en utlösande faktor för:. Erosionsskador Risken för erosionsskador i tandemaljen ökar vid muntorrhet eftersom salivmängd och buffring har stor betydelse för att bromsa eller hindra tanderosion. Detta är speciellt bekymmersamt hos barn och ungdomar och vid ätstörningar.
Påverkan på orala mjukvävnaderna En ökad plackbelastning och förlorat salivskydd ger ofta upphov till:. Man kan inte helt lita till patientens rapportering, då den upplevda muntorrheten inte alltid stämmer överens med den uppmätta salivsekretionen. Det som oftast rapporteras är muntorrhet nattetid då salivationen är minst. Muntorrhet dagtid kompenseras oftast med mer intag av dryck eller ibland ökat småätande. Båda kan leda till att patienten får problem med karies.
Ett annat tecken är smackande tal. En muntorr patient är en riskpatient för oral ohälsa. Revisionsintervallen måste anpassas, och insatta åtgärder utvärderas och fortlöpande justeras. Det finns dock några generella råd som både syftar till att skydda den orala slemhinnan och tänderna. Vid muntorrhet ökar risken för småätande, intag av söta eller sura drycker och val av mer kolhydratrik och lättuggad kost som är mer kariesframkallande och plackansamlande.
Patienten måste få en anpassad kostrådgivning, kanske med hjälp av dietist, speciellt om muntorrheten är kopplad till ett allvarligt sjukdomstillstånd. Patienten måste få hjälp att optimera sin munhygien genom val av rätt metoder och produkter. I denna rådgivning ligger också att hitta rätt produkter för att lindra muntorrheten. En salivstimulerande tablett som kan receptförskrivas, är Xerodent.
Det bästa är att stimulera befintlig saliv men ofta krävs en saliversättande produkt.