Vem kan bli medlem i samebynone

sameby får anta same som medlem om denne avser att verka för samebyns gemensamma bästa. Förslaget handlar framför allt om att ge de samebyar som vill, en större möjlighet att ta in nya medlemmar. Medlemmars skyldigheter och rättigheter utöver lag föreslås regleras i samebyns stadgar. Begreppet sameby benämner dels en associationsrättslig sammanslutning av medlemmar, dels ett geografiskt område för att bedriva renskötsel.

I detta sammanhang behandlas de rättsliga reglerna som gäller för att ansöka om medlemskap i sameby. Bakgrunden är ett nyligen avgjort rättsfall som ger intryck av att det föreligger tvivel om hur rättsreglerna ska tillämpas i sådana ärenden. Sedan års renbeteslag har möjligheten att kunna utöva renskötsel varit beroende av två kvalificerande förutsättningar: dels att man är same, dels att man har varit medlem av en familj som under åtminstone någon av de närmaste två föregående genera­tion­erna stadigvarande och yrkesmässigt har utövat renskötsel.

I samband med tillkomsten av års rennäringslag ansågs bestäm­melserna i års lag om kvalifikation till renskötsel föråldrade och mindre ändamålsenliga. Motivet för denna ändring var att man ansåg att det saknades skäl att frångå den ordning som gällde i samhället i övrigt för privaträttsliga juridiska personer om att själv få avgöra eventuella nya medlemskap. Sameby kan som medlem antaga annan renskötselberättigad än som anges i 11 §, om han avser att med egna renar driva renskötsel inom byns betes­område.

Vem kan bli medlem och villkor

Vägras sökande inträde som medlem, kan länsstyrelsen medge honom inträde, om särskilda skäl föreligger. Länsstyrelsen övergick således från att vara beslutande instans till att bli prövningsinstans i fall en samebys beslut överklagades. Man preciserade dock att ett undantag behövdes från den allmänna principen och det gällde just frågan om sökandes rätt att överklaga avslagsbeslut om inträde i sameby. Såväl i utredningens betänkande som i regeringens proposition klargjordes att man förutsatte att länsstyrelserna skulle tillämpa bestämmelsen med stor försiktighet.

Efterhand har Regeringsrätten sedan Högsta förvaltningsdomstolen prövat ett antal mål som har gällt frågan om medlemskap i sameby. Rennäringspolitiska kommittén, verksam från till , utredde bland annat frågan om medlemskap i sameby och ansåg att alla samer skulle ges möjlighet att bli medlemmar i sameby.

Om medlemskap i sameby

Man föreslog bland annat att en samebys beslut om avslag på ansökan om medlemskap skulle prövas av Sametinget på den sökandes eller samebyns begäran. Däremot skulle Sametingets beslut inte kunde överklagas. Frågan om medlemskap i sameby, som endast är aktuellt för samer, skulle således i första hand avgöras av samebyn och slutligen avgöras av Same­tinget. Rennäringspolitiska kommitténs betänkande väckte emellertid ingen större entusiasm i regeringskvartalen.

Efter några år valde rege­ringen ändå att presentera en proposition där vissa av kommitténs principiella utgångspunkter om ökad samisk inflytande beaktades. Bland annat gällde det just bestämmelsen i 12 § om medlemskap i sameby där regeringen föreslog att samebyars beslut i frågor som rör medlem­skap, efter överklagande ska prövas av Sametinget, och att Same­tingets beslut ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Regeringen motiverade ändringen av överklagandeinstans från läns­styrelsen till Sametinget utifrån i stort sett samma argument som Rennäringspolitiska kommittén hade anfört. Nämligen att det av folk­rättsliga principer följer att ursprungsfolk har en rätt att själv de­finiera vem som tillhör folket.

Den som vill bli medlem ï en sameby måste ansöka om det.

Renskötselrätten i Sverige är en kollektivrätt som tillfaller det samiska folket.

22 GIRON / KIRUNA Vid rekommenderad post använd adressen ovan!

En sameby får som medlem anta annan same än som anges i 11 §, om denne avser att med egna renar driva renskötsel inom byns betesområde. Om sökanden vägras inträde som medlem, får Sametinget medge sökanden inträde, om det finns särskilda skäl. Vid samma tillfälle gjordes även vissa ändringar i 97 § rennäringslagen som gäller möjligheten att överklaga beslut som fattats av sameby eller av syssloman. Även i detta fallet ändrades instans för överklagande från länsstyrelsen till Sametinget för beslut som har fattats av sameby ge­nom stämmobeslut eller styrelsebeslut.

Det är således endast medlem i sameby som är berättigad att överklaga ett beslut enligt 97 §. Innebörden av ändringen i 97 § har genom dom från Kammarrätten i Sundsvall efterhand preciserats. Liknande ändring genomfördes också i 99 § rennäringslagen på så sätt att det av paragrafen framgår att Sametingets beslut får över­klagas hos allmän förvaltningsdomstol. Sametingets beslut skall enligt 99 § rennäringslagen kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

De ändringar som har redovisats ovan har i ett första skede inte lett till ändringar i domstolarnas förfarande eller prövning i mål som gäller ansökan om medlemskap i sameby. I likhet med den prövning som regeringsrätten tidigare har gjort har Förvaltningsdomstolen i Luleå och Kammarrätten i Sundsvall prövat överklaganden i mål som rör ansökan om medlemskap i sak enligt rekvisitet särskilda skäl. I högsta instans har detta endast skett vid ett tillfälle.

Frågan är om den praxis som tidigare har etablerats i denna typ av mål nu är i färd att ändras. I ett relativt nyligen avgjort mål gällande ansökan om medlemskap i sameby gjorde Sametinget som första in­stans en prövning om den sökande var medlem i sameby. Vad gäller 12 § anförde Same­tinget bland annat att det saknades anledning att pröva om det i ären­det förelåg särskilda skäl eftersom det inte hade framkommit upp­gifter om hur den sökande avsåg att bedriva renskötsel på samebyns område.

Sametinget kom — i god överenstämmelse med den sökan­des ansökan — fram till att den sökande inte var medlem i samebyn och därför, enligt 97 §, inte var berättigad att överklaga samebyns beslut. Mot den bakgrunden avvisade Sametinget överklagan. Sametingets bedömning av hur ärendet skulle prövas får av flera skäl anses vara överraskande. Inte minst med tanke på att Sametinget i ett annat ärende, där rättsfrågan visserligen inte var identiskt men av snarlik karaktär, har preciserat att 97 § inte är tillämplig vid ansökan om medlemskap i sameby enligt 12 § rennäringslagen.

Frågan i målet är om Sametinget haft skäl för sitt beslut att avvisa [den sökandes] överklagande av Vittangi samebys bystämmas beslut att avslå hennes ansökan om medlemskap i samebyn. Förvaltningsrätten konstaterar därefter att den sökande inte var att anse som medlem av samebyn och därför, enligt 97 §, saknade klago­rätt i förhållande samebyns beslut. Överklagandet avslogs således. Med ett sådant förfarande är den som får avslag på en ansökan om medlemskap i sameby garanterade att inte få sin ansökan prövad i sak i högra instans.

Dels har bestämmelsen om särskilda skäl i 12 § satts ur spel, dels har den enskildes rätt till prövning av samebyns beslut i princip undanröjts.