Finsk järnmalm
I slaget om Narvik säkrade Tyskland sin import av svensk järnmalm.
Jorma Laine (1930—2002): Scandinavian Modern Design
Sverige var den största exportören av järnmalm till Nazityskland, som årligen fick cirka 75 procent av den svenska järnexporten. [7] Under åren stod Sverige ensamt för 43 procent av järnmalmen som Nazityskland använde [8]. Asbestkeramik , asbestmagrad keramik ca f. Fynd har gjorts i hela Finland , i västra Karelen , på Kolahalvön och i nordligaste Skandinavien. Kärlen anses ha använts för att förvara glöd och andra heta ämnen vid brons-, koppar- och järnframställning; en hypotes ursprungligen framlagd av Birgitta Hulthén vid Lunds universitet , och som har fått stöd efter fynd av metallurgisk verksamhet.
Analys av asbestkeramik har gett upphov till den oväntade slutsatsen att järn framställdes redan under förromersk järnålder i Norra Europa. Tidigare ansågs kärlen olämpliga för matlagning, men fynd av både animaliskt och vegetabiliskt fett har lett till omprövande av detta. Fynden har av vissa forskare Evert Baudou , m. Försvinnandet av asbestkeramiken tros ha samband med övergången till en halvnomadisk renskötselkultur.
50 best Finnish metal bands
Aronsson [ 2 ] använder begreppet seminomadism för samhället under yngre metallåIder, ett begrepp som skall betyda ett blandsamhälle med renskötsel och fångst, ett samhälle där ett helnomadiskt mönster inte ännu fullt utvecklats. Asbestkeramik brukar klassificeras som kamkeramik. Redan i den tidigaste kamkeramiken cirka f. Vid något tillfälle började man utnyttja asbestens egenskaper: dess långa fibrer fungerade som armering och möjliggjorde stora lätta kärl med tunna väggar som ändå hade hög hållbarhet.
Några av kärlen hade 6 mm tjocka väggar med en diameter på ca 50 cm Pöljäkeramik. Det mest sannolika ursprunget till asbestkeramik är sjön Saimen i östra Finland, som är den enda platsen i fyndens utbredningsområde med rika och lättillgängliga naturliga asbestfyndigheter. De äldsta fynden återfinns i det finska inlandet från mellan och f. Längs med de östra och södra delarna av norska kusten förekom asbestkeramik sedan bronsåldern och förblev i bruk till omkring f.
I Sverige förekommer fynden endast i norra Norrland ned till Medelpad , efter år f. Ett sent fynd i Sverige återfinnes på en gravplats från talet på Långön i Hoting , vid Ångermanälven. Gravskicket på Långön är i övrigt skandinaviskt. Troligen är detta en plats där handelsutbyte skett. Det faktum att asbestkeramik i Sverige inte förekommer söder om en gräns som skiljer Övre Norrland från Mellannorrland inklusive Jämtland har givit upphov till hypotesen att det var olika kulturer och språkgrupper som bodde i respektive område.
Det har också påpekats att älvnamnen och de äldsta ortnamnen norr om denna gräns ofta är samiska eller finska, medan motsvarande namn söder om gränsen är av nordiskt ursprung. Den kultur som framställde asbestkeramik skulle alltså vara förfäder till samerna, medan den kultur som bodde längre söderut skulle vara förfäder till nordborna. Resten var lera. Den verkliga asbestkeramiken återfinns ofta tillsammans med fynd av metallbearbetning som smältdeglar , gjutformar , fastbränd slagg och sintrad sand på asbestkeramikens väggar, smält lera, artefakter av brons och koppar samt stensläggor.
Vid bronsgjutning kunde smältdeglar hållas varma i det glödande kolet. Det finns några få fynd av rena kopparartefakter bland asbestkeramiska fynd. Dessa inkluderar ett armband i Polvijärvi , Finland , en smidd kopparyxa Suomussalmi , Finland , en kopparkniv, som har daterats till omkring år f. Denna typ av keramik kan också ha använts för värmelagring. Kärlen har mönster som är identiska med Jōmon -kulturen från Japansk yngre stenålder och bronsålder.
De vanligaste mönstren är dock kam- och gropdekorationer som är typiska för nordöstra Europa vid den tiden. Asbestgodset kunde motstå temperaturer på upp till — °C. Leran gjorde formgivning av kärlet möjlig, men den stora mängden asbest gör att denna kategori inte kan klassificeras som keramik i formell mening. Man tror att asbestgods användes som ässja i järnsmidesprocessen, vid framställning av spjutspetsar, pilspetsar och andra järn artefakter.
Kärlen hade många borrade hål, som tolkas som lufthål. Det faktum att reduktionen av järnmalm FeO 3 med rikliga mängder kol ger upphov till stora mängder kolmonoxid CO tyder på att de borrade hålen användes för att öka inflödet av syre som krävs för en glödande process. Myrmalm kunde utvinnas ur sjöar och myrar. Magringen förhindrar uppkomst av spänningar och bildning av sprickor när lerkärlen bränns. Detta kallas för asbestkeramik.
Asbestmagrade lerkärl kan dock ha använts på många andra sätt.
Enligt vissa forskare har de samband med gjutning av metallföremål — kanske har de fungerat som bärbara eldstäder innehållande glödande träkol för att förvärma gjutformarna och hålla dem vid rätt temperatur. Asbestgods kunde fungera då man skulle smälta järn. Kärlet fylldes med glödande träkol och krossad järnmalm eller järnhaltig sand i lager. Rent järn kan utvinnas ur järnmalm när den hettas upp till en temperatur av 1 grader och det kunde asbestgodset tåla.
I kärl av asbestgods har man hittat spår av järnslagg. Archaeology and Environment.