Vad gör de olika ministrarna
Ministrarna i regeringen besöker regelbundet riksdagen. De deltar exempelvis i interpellationsdebatter och frågestunder i kammaren samt träffar EU-nämnden inför möten i EU:s ministerråd och Europeiska rådet. Rikets allmänna ärendens beredning — Sveriges regering , regeringen , formellt Konungariket Sveriges regering , [ 1 ] före den 1 januari officiellt benämnd Kungl. Maj:t eller statsrådet , är Sveriges högsta verkställande myndighet.
Regering kan således verka så länge den inte har en riksdagsmajoritet emot sig. Till sitt förfogande har regeringen flera departement , Statsrådsberedningen och Förvaltningsavdelningen som tillsammans utgör avdelningar inom Regeringskansliet , vars myndighetschef är statsministern. Under ett år fattar regeringen beslut i cirka 10 ärenden, där den största merparten är beredda ärenden som kan antas utan diskussion. Sveriges regering har sitt ursprung i det råd, kallat " rådet " eller "rikets råd", som omgav kungen från äldre tid.
Rådets verksamhet är belagt åtminstone sedan medeltid.
Sveriges regering
Under Magnus Erikssons förmyndartid på talet började rådet kallas "rikets råd" istället för den äldre benämningen "Konungens råd". Medlemmarna bestod i äldre tid oftast av stormän. De olika medlemmarna hade olika titlar som markerade deras funktion, bland annat kallades konungens ställföreträdare för riksdrots. Efter talet kom nya titlar till, bland annat riksskattmästare , dessa ämbeten som hade med statens funktion kallades gemensamt för riksämbetsmän.
Benämningen "rådet" lever än idag kvar i ordet statsråd , vilket är den officiella titeln på regeringens medlemmar förutom statsministern. Riksrådet avvecklades av Gustav III efter införandet av Förenings- och säkerhetsakten under riksdagen , och ersattes av Rikets allmänna ärendens beredning. I och med års regeringsform fick Beredningen andra uppgifter, och ersattes som regeringsorgan av Statsrådet vilket ursprungligen refererade både till kollektivet och dess enskilda medlemmar.
Fram till utgången av ledde Konungen regeringssammanträdena, då kallade konselj Kunglig majestät. Statsråden, som alla utsågs av Konungen, var i formell mening dennes rådgivare och det var formellt sett Konungen som enrådigt fattade alla regeringsbeslut och promulgerade lag kunglig sanktion. Ursprungligen ägde konseljerna alltid rum på Stockholms slott. Efter att års regeringsform trädde i kraft 1 januari leder statsministern regeringssammanträdena och dessa äger sedan rum på Rosenbad.
Fortfarande hålls konselj på Stockholms slott några gånger om året. De är numera möten som går ut på att informera statschefen om regeringens dagsaktuella arbete, så kallad informationskonselj, och statsministern är enligt regeringsformen skyldig att hålla statschefen informerad om rikets angelägenheter. Konselj är också obligatorisk efter att riksdagen valt en ny statsminister.
Så arbetar regeringen
Det är vid konseljen som den nya regeringen formellt tillträder. Regeringen har i princip ansvar för allting som enligt regeringsformen inte tillkommer riksdagen, det vill säga allt utom budgetreglering och lagstiftning. Denna behörighet brukar kallas för restkompetensen. Regeringens makt anses ha stärkts i Sverige på senare år, i förhållande till riksdagen, bland annat som en följd av EU-medlemskapet.
Statsministern utses av riksdagen på förslag av talmannen. Statsråden utses av statsministern som sedan informerar riksdagen. Därefter tillträder den nya regeringen vid en skifteskonselj. I koalitionsregeringar är det dock i praktiken respektive partis partiledare som utser partiets statsråd. Om regeringen består av ett eller flera partier som tillsammans har eller fler riksdagsmandat , är regeringen en majoritetsregering.
Om ett sådant regeringsunderlag inte kan skapas, måste istället en minoritetsregering bildas. Eftersom regeringen behöver stöd för sina propositioner i Sveriges riksdag, behöver en minoritetsregering stöd från minst ett annat parti, ett så kallat stödparti , eller enskilda ledamöter från ett annat parti.
Om flera samverkande partier tillsammans bildar regering kallas det koalitionsregering , medan en regering som endast har statsråd från ett parti kallas enpartiregering. Om en regering innehåller företrädare från alla eller nästan alla riksdagspartier, kallas den ibland för samlingsregering. Senast Sverige hade en samlingsregering var under andra världskriget. Riksdagen kan avsätta regeringen genom en misstroendeförklaring mot statsministern eller avsätta ett enskilt statsråd genom misstroendeförklaring mot detta statsråd.
Vart fjärde år sker ett nytt riksdagsval. Om det parlamentariska läget efter valet är oförändrat, kan regeringen enligt gällande praxis sitta kvar utan att talmannen uppdras att pröva andra regeringsalternativ. Skulle regeringen med eventuella stödpartier däremot inte längre ha majoritet i riksdagen, avgår statsministern normalt självmant. Regeringen kan själv utlysa extra riksdagsval mellan de ordinarie valen.
Om en sittande regering avgår, sitter den ändå kvar under en övergångsperiod som expeditionsregering till dess att en ny regering tillträder. Den nuvarande regeringen, regeringen Kristersson , omfattar 24 statsråd inklusive statsministern. Antalet regleras inte i lag utan är helt upp till statsministern.