Fisk vattenbruk

Vattenbruk, eller akvakultur, är produktion av alla slags djur och växter i vatten. I Sverige producerar vi främst fisk, kräftor och musslor. Med över mil kust och nästan sjöar finns det goda förutsättningar för ett växande vattenbruk runt om i landet. Här finns en kortfattad information om den lagstiftning som är viktigast för dig som driver eller vill starta vattenbruk. Här finns även länkar till mycket av den relevanta lagstiftningen under respektive rubrik.

Klicka i listan eller rulla ned på sidan för att läsa mer om respektive lagstiftning. Alla vattenbrukare ska ha ett tillstånd för att driva vattenbruk enligt fiskerilagstiftningen innan verksamheten påbörjas. Detta gäller oavsett om man tänker odla fisk, kräftdjur, musslor eller ostron, och oavsett odlingsvolym. Ansökan enligt fiskerilagstiftningen prövas av länsstyrelsen.

Vad är vattenbruk?

Ett viktigt syfte med bestämmelserna är att förhindra spridning av sjukdomar och olämpliga arter och stammar. Det är Havs- och vattenmyndigheten som är ansvarig myndighet för fiskerilagstiftningen. Fiskelagen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Föreskrift om utsättning av fisk och flyttning i andra fall än mellan fiskodlingar Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Tillbaka till toppen av sidan.

Fiskodling Vattenbruk, eller akvakultur, är produktion av alla slags djur och växter i vatten.

Bidrag fiskevård Vattenbruk, även kallat akvakultur, är ett samlingsnamn för produktion av vattenlevande djur och växter som innefattar bland annat fiskar, musslor, kräftdjur och alger.

Vattenbruk begränsningar Vattenbruk innebär odling av vattenlevande djur och växter som exempelvis fiskar, alger, blöt-, mantel- och kräftdjur.

Vattenbruksverksamhet lyder under miljöbalken och förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Vattenbrukare kan behöva söka om tillstånd enligt miljölagstiftningen.

Lagstiftning

Alla odlingar oavsett storlek kan inspekteras och förbjudas om de skulle ge oacceptabla miljöstörningar. Även slakterier och beredningsverksamheter regleras av förordningen om miljöfarlig verksamhet. I samband med ansökan om tillstånd ställs krav på att man ska lämna in en miljökonsekvensbeskrivning, MKB. Ibland behövs en MKB även när man ansöker hos kommunen. De flesta företag anlitar en konsult för att göra en sådan.

Vad en MKB ska innehålla framgår i förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar. I många fall kan även dispens från strandskyddsreglerna behövas för vattenbruksverksamheten. Det söks vanligen hos kommunen men hanteras i vissa fall av länsstyrelsen. Vanligtvis behöver man inte göra en anmälan om vattenverksamhet för att leda av vatten från en sjö, vattendrag eller från grundvattnet eftersom anläggningar för odling av fisk, musslor eller skaldjur undantas från denna anmälningsplikt i 11 kap 11§ Miljöbalken.

Fråga din länsstyrelse ifall du behöver göra en anmälan. Det är Havs- och vattenmyndigheten som är ansvarig myndighet för havs- och vattenmiljön och ska ge tillsynsvägledning när det gäller vattenbruk. Miljöbalken Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Förordning om miljökonsekvensbeskrivning Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Miljötillsynsförordning Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Miljöprövningsförordning Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Förordning om avgifter för prövning och tillsyn Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. För vattenbruksdjur, liksom för andra produktionsdjur, finns det regelverk för att begränsa uppkomst och spridning av smittsamma sjukdomar mellan djur och mellan djur och människor.

Zoonoser kallas de sjukdomar som kan smitta från djur till människa. Dessa är dock otroligt ovanliga inom vattenbruket. Epizootier är allvarliga smittsamma sjukdomar som smittar mellan djur jämförbara med epidemier hos människa. Epizootilagen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Misstänker du att det förekommer en smitta på din anläggning måste du omedelbart anmäla detta till en veterinär. Veterinären ska så fort som möjligt undersöka vattenbruksdjuren som misstänks ha en epizootisk sjukdom och försöka förhindra att smitta sprids.

Skulle misstanken kvarstå när veterinären varit på plats så ska misstanken anmälas till Jordbruksverket och prover ska skickas till ett ackrediterat laboratorium, såsom Statens veterinärmedicinska anstalt SVA. Det finns ett krav på att vissa sjukdomar ska anmälas till en distriktsveterinär eller till Jordbruksverket och länsstyrelsen. Som regelär det inte du som har djuren som anmäler utan det gör den veterinär eller det laboratorium som konstaterar att det finns en anmälningspliktig smitta.

För vissa sjukdomar fattar Jordbruksverket beslut om bekämpningsåtgärder. Mer information om vilka sjukdomar som är anmälningspliktiga finns här. Epizootiförordningen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Lag om provtagning på djur Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Förordning om provtagning på djur Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.