hitpard.pages.dev

Vem gick över floden rubicon

Varken Stefan Gustavsson eller William Lane Craig betvivlar att Julius Caesar verkligen gick över Rubicon. Deras exempel är bara tänkt att visa att Julius Caesars passage inte är bättre bevittnad än vad Jesu uppståndelse/liv är, och att vi ändå anser den vara ett faktum. Det romerska inbördeskriget 49—45 f. Kr blev en kraftmätning mellan Caesar och Pompejus. Båda var berömda fältherrar som genom sina erövringar fått det romerska imperiet att expandera.

Kr började Caesars erövring av Gallien gå mot sitt slut se karta. Caesar ville bli vald till konsul igen, men han ville ställa upp i valet utan att behöva besöka Rom. Han var nämligen rädd för att hans motståndare skulle inleda en rättslig process mot honom om han kom dit utan att ha något formellt ämbete. Om Caesar kom till Rom som vald konsul kunde han däremot inte åtalas. Många ledande senatorer, t.

Marcus Cato och Domitius Ahenobarbus, ville inte gå med på något sådant. De var varma anhängare av det republikanska statsskicket och såg Caesar som ett hot mot det. De hade också under en lång tid velat ta ifrån Caesar befälet över de galliska provinserna Gallia transalpina och Gallia cisalpina. Han hade i flera år samarbetat med Caesar, men till slut valde han att ställa sig på samma sida som Cato och de andra republikanerna.

Pompejus självförtroende var det efter alla framgångar inget fel på. Detta skulle visa sig vara en fullständig felbedömning. I slutet av år 50 f.

Rubicon: Flod i Italien, definition, Julius Caesar och fakta

Kr gjorde en av konsulerna åter ett försök att få senaten att avsätta Caesar som ståthållare över de galliska provinserna. Senaten var dock försiktig för man ville i det längsta undvika ett krig, och något beslut fattades inte. Motsättningarna mellan Caesar och flertalet senatorer hårdnade dag för dag. Olika kompromissförslag lades fram men alla förkastades av den ena eller andra sidan. Den 7 januari gick det hela så långt att senaten utfärdade undantagstillstånd, vilket i realiteten innebar att Caesar blev ansedd som statens fiende.

Den romerska republiken hade en del demokratiska inslag, men var ingen demokrati enligt dagens betydelse av ordet. I realiteten var det ett ganska litet antal senatorsfamiljer som hade det avgörande inflytandet över hur romarriket styrdes. Han hade då bara en legion till sitt förfogande. Caesar menade att det bästa vapnet i krig är överraskning, och därför bestämde han sig för att gå till anfall. Med sin lilla styrka ryckte han över floden Rubicon som var gränsen mellan Gallia cisalpina och Italien se karta.

Inbördeskriget hade börjat. Det tog några dagar innan nyheten om att Caesar gått över Rubicon nådde Rom. Nyheten slog ner som en bomb. Ingen hade trott att Caesar skulle börja kriget mitt i vintern och med endast en legion.

vem gick över floden rubicon3

Man hade utgått från att han skulle samla ihop sina styrkor och gå till anfall senare på våren, som man brukade göra. I Rom utbröt panik. Pompejus och många andra senatorer lämnade ganska omgående staden.

  • Rubicon läsk Rubicon (Rubicō, Italienska: Rubicone) är en 29 km lång flod i norra Italien.
  • Rubicon meaning Hærføreren Gaius Julius Cæsar gik over floden Rubicon i år 49 Hændelsen skal have fundet sted den januar efter romersk kalender.
  • Rubicon river Caesar vägrade och tågade den 11 januari 49 över floden Rubicon som utgjorde gränsen mellan Gallia cisalpina och själva Italien, med man, och startade därigenom inbördeskrig.


  • vem gick över floden rubicon


  • Man hade så bråttom att man till och med glömde att ta med sig statskassan, som så småningom föll i Caesars händer. Pompejus plan var att ta med sig de små styrkor han förfogade över och bege sig till Grekland för att rekrytera fler soldater. Man hade redan tidigare börjat rekrytera soldater i Italien, men utan större framgång. Det var så svårt att få tag i rekryter att en av senatorerna lite hånfullt sa till Pompejus att det kunde vara dags för det där stampandet med foten.

    Första målet för Pompejus var att ta sig till Brundisium på Italiens östkust, och därefter med båt till Grekland. Caesar gick inte mot Rom som alla fruktat utan ryckte söderut med sin lilla här, och städerna man kom förbi föll som käglor nästan helt utan strid. Soldaterna som var posterade i städerna vågade helt enkelt inte drabba samman med Caesars välövade veteraner. De deserterade alltså. När en av städerna intogs tillfångatogs Domitius Ahenobarbus som var en av Caesars bittraste fiender.

    Till allas förvåning blev han omedelbart frisläppt. Denna politik, att skona besegrade motståndare, skulle Caesar fortsätta med under hela inbördeskriget.